onsdag 21 april 2010

Jag + Jesus.

Det finns dagar när jag vägrar prata med Jesus. Dagar då jag skäms för att jag är arg på honom, så jag undviker honom. Idag är en sånn dag. Idag är en sånn dag när jag bara vill skrika till honom att han skulle ju vara med mig. Men jag hör bara någon som skriker tillbaka att det var han ju.
Problemet är bara att om han är med mig en dag som denna, då betyder det att det är jag som har misslyckats, att det som är fel i mitt liv beror på mig. Och de tankarna kommer INTE från Jesus, det vet jag. Jag bara önskar att jag visste hur man ska ta tag i sådana tankar, de där tankarna om att man inte duger att man inte räcker till. Jag önskar att Jesus var med på det viset att han skrev någon förklaring till allt i molnen, eller postade mig ett brev. Jag önskar att han inte går via vägar jag inte alltid ser eller förstår, för ibland behöver man bli tillslagen för att förstå.
Så kanske var det det han gjorde idag, slog till mig för att få mig att vakna.
Men få mig att vakna för vadå?
Eller är det bara jag som letar orsaker till mina misslyckanden?