Problemet är bara att om han är med mig en dag som denna, då betyder det att det är jag som har misslyckats, att det som är fel i mitt liv beror på mig. Och de tankarna kommer INTE från Jesus, det vet jag. Jag bara önskar att jag visste hur man ska ta tag i sådana tankar, de där tankarna om att man inte duger att man inte räcker till. Jag önskar att Jesus var med på det viset att han skrev någon förklaring till allt i molnen, eller postade mig ett brev. Jag önskar att han inte går via vägar jag inte alltid ser eller förstår, för ibland behöver man bli tillslagen för att förstå.
Så kanske var det det han gjorde idag, slog till mig för att få mig att vakna.
Men få mig att vakna för vadå?
Eller är det bara jag som letar orsaker till mina misslyckanden?
Det är alltid enklare att skylla på någon annan än att faktiskt se att man själv har gjort fel. Här är du undantaget som bekräftar regeln. Du är väldigt hård mot dig själv och smärtsamt medveten om det.
SvaraRaderaJag är bra på att skälla på Gud. Jag skriker och gormar (i mitt huvud, jag är faktiskt mentalt frisk...) och om det är mitt fel att livet har gått fel just denna gången så skäller jag på honom för att han inte utrustade mig bättre. Jag kan skälla på honom för att han gav med föräldrar som inte fattar något, eller att jag är så musikaliskt handikappad eller att jag är helt skum när det gäller förhållanden. Jag inser ganska ofta att det inte är hans fel egentligen, men det känns ändå bättre att skälla på någon. Jag skulle kunna skälla på pappa, men jag tänker att Gud bättre kan ta att jag beskyller honom för att jag ibland blir trött på mig själv och mitt liv.
Jag tror att om man vill finna logik i andra saker i livet vill man nog hitta anledningar och logik när man misslyckas. Jag tror man får öva både länga och intensivt på att lära sig att man inte kan kontrollera allt och ibland misslyckas man bara för att. Jag vet att jag inte är i närheten.
(jag vet inte om det är mer mentalt frisk att skrika INUTI huvudet, men visst, vi kan väl säga det!)
SvaraRaderaJag tror att det är bra att skrika på Gud istället för andra, att det är bättre att ta ut det på honom än någon som inte vet precis allt om oss. Samtidigt så vill jag inte, han har aldrig gjort något ont, då vill jag hellre skylla på någon som har gjort en massa dumma saker. Fast på kommer man ju till det där igen att man måste se till sig själv först, och ingen människa är ju helt rättfärdig.
Ja, ibland så misslyckas man bara. Och det kanske finns en mängd småanledningar till det som vi inte har den blekaste aningen om, jag tror att det är viktigt att lära sig att lita på att Gud alltid gör det bästa, och inte det som vi helst vill. Jag tror också att det är något man behöver bli påmind om väldigt ofta.