Men hur gör man när man är medveten om att man gör felet,
men flisen i grannens öga sticker så mycket i min egen kropp att jag inte ens kan tänka på personen som äger ögat.
Vad gör man när man vet att man måste förlåta men inte kan?
Vad gör man när man gjort någonting man ångrar som man inte kan ta tillbaka?
Och vad gör man när någon annan har gjort något man vill ta tillbaka, men inte kan?
Man börjar med bjälken i sitt eget öga. Sedan hjälper man grannen att ta bort flisan ur deras öga.
SvaraRaderaMen.... Det är lättare sagt än gjort.
Jag vet inte vad man gör när man borde förlåta men inte kan. Ber till Gud? Ber honom hjälpa en? Det är det enda jag kan komma på, för jag har själv problem med att förlåta.
Vilka frågeställningar du har! Jag vet inte ens hur man öppnar upp för samtal kring dessa frågor. Förlåta och ångra det man har gjort är två utav de jobbigaste sakerna man ska lära sig att hantera. Att ens tänka på de sakerna som jag har gjort som jag skulle vilja ta tillbaka gör att hjärnan stänger av så jag har inga bra saker att säga i detta ämnet.
Är inte det svåraste av allt att förlåta sig själv?
Jag tror också att det svåraste är att förlåta sig själv, men man ser det som att det är svårt att förlåta någon annan. Och jag tror att man ofta tillslut lyckas förlåta personen, men frågan är hur relationen ser ut sedan. Har man verkligen förlåtit om pappret är bränt i kanterna? Jag tycker inte det, inte egentligen. Inte ens om personen inte förtjänar att man ska lita på den så har man förlåtit om man inte kan släppa det helt. Egentligen. Men frågan är om vi numera någonsin släpper något helt? Förlåter vi alls idag? Är det vi som gör fel som inte förlåter, eller har brotten blivit värre? Det kan dom ju inte ha blivit. Jesus kunde förlåta mannen som förrådde honom och ledde honom till sin död, vad jag vet har ingen förrått mig så och ändå finns det folk som jag har svårt att förlåta. Hur dålig är inte jag? Och vilket föredöme är jag för andra i min strävan att vara en god kristen?
SvaraRaderaJag tror att jag kommer deppa ihop totalt om jag får spinna loss på sånt här jämt, så det är nog dags att sluta nu.
Som jag sa innan är jag riktigt dålig på att förlåta. Jag är långsint och jag kan dra upp saker som har hänt för riktigt länge sedan om det skulle behövas.
SvaraRaderaJag tror att Gud vill att vi ska förlåta andra för deras misstag, om inte för dem så för oss själva. Jag tror vi svärtar ner oss själva på insidan när vi går runt och bär på massa gamla grejer som vi inte förlåter. Jag tror att det finns en frigörelse i att förlåta någon om man inte riktigt kan göra det, bara ha viljan att göra det.
Definitivt. Man måste förlåta andra för att själv kunna bli förlåten, och du behöver bli förlåten om det finns någon du inte kan förlåta. Däremot tror jag inte att man ska acceptera allt som andra gör, man ska bara förlåta det. Jag tror att många tänker fel där, och tror att de måste känna sig tillfreds med saken de ska förlåta, och så är det ju inte. Man förlåter ju människan för att den gjorde någonting dumt, man säger att det var en dum sak att göra, men i mina ögon är du förlåten. Inte åh, nu har du gjort en dum sak, men det accepterar jag. Fast jag tror att vi ofta glömmer det, och att det är därför vi har svårt att förlåta. Vi glömmer liksom varför och innebörden.
SvaraRadera